Ska ökningen av koldioxidhalten i atmosfären bromsas och helst minskas måste alla aktiviteter som bidrar till koldioxidhaltens ökning analyseras för största möjliga minskning - till varje pris.

Odlingsmark måste inte bara tillvaratas för vettig matproduktion utan även utnyttjas för så mycket växtlighet som möjligt. Att förgifta marken och vattnet med bekämpningsmedel är ingen lösning - inte ens på kort sikt bara för att med konstgödning och excesser av bevattning pressa fram skördar som har ett litet näringsvärde och där marken utarmas. Det är inte frågan om att diskutera ekologisk odling eller andra benämningar på olika odlingssystem. Det är fråga om en kris för klimatet som är intimt knutet till en kris för vår natur och vår överlevnad i en naturlig miljö.

Utsläppsrätter är ett dåligt uttänkt påhitt. Det har ingen möjlighet att förbättra varken klimatet eller förutsättningarna för en naturlig miljö som ska ge oss vettig mat och en vettig livsmiljö.

Utsläppsrätter har blivit det misslyckande man kunde ha förutsett innan man förlorade tid på att genomföra detta kostbara meningslösa projekt. Man säger att man från politiskt håll har förstärkt möjligheterna när det i själva verket är ett försök att rädda ansiktet för ett feltänk.

Utsläppsrätter skulle delas ut gratis till alla företag inom EU som släpper ut koldioxid och andra växthusgaser. Nyetablerade företag och företag som utökade sin produktion skulle gratis erhålla behövliga utsläppsrätter. Inte konstigt att Preem får tillstånd för sin "nya" anläggning i Lysekil och 1,7 miljoner färska utsläppsrätter¹.

Men, förutom att dela ut utsläppsrätter skulle lika många auktioneras ut - i Sverige skulle detta hanteras av Riksgälden. Tanken var att handel med utsläppsrätter skulle driva företag att minska sina koldioxidutsläpp och utveckla utsläppsminskande teknik. Man skulle belönas genom att kunna sälja av de utsläppsrätter man inte längre hade användning för och tjäna på detta. Men, någon måste ju därmed köpa annars blir det ingen marknad - och egentligen heter hela projektet "handel med utsläppsrätter".

Ett problem är att sanktionsmöjligheten för den som överskrider sina utsläppsrätter, och inte köper några kompletterande, ändå bara betalar 10 euro per ton utsläppt koldioxid. Alltså är det svårt att förstå hur något företag skulle betala mer i handeln med utsläppsrätter.

Nu visade det sig att det inte gick så bra att auktionera ut utsläppsrätter, så reglerna ett år innan nuvarande utsläppsperiod slutar, 2020, var man tvungna att ändra reglerna. Man, d.v.s. EU, har dels bestämt att det inte ska finnas något tak för antal utsläppsrätter - varför? Ska företagen kunna släppa ut hur mycket som helst? Det finns ju inget tak för utsläppen av växthusgaser.

Man, d.v.s. EU, har inrättat något som förkortas MSR, marknadsstabilitetsreserv. Denna reserv tar hand om överskottet av utsläppsrätter, som inte släpps ut på marknaden innan handeln minskat antal utsläppsrätter till en lägre nivå. Detta är alltså en typ av försök till prisreglering. Tillgången ska regleras att styra efterfrågan. Det överskott som kvarstår från ett år till ett annat kommer att annulleras och tas bort från marknaden. Detta kommer dock inte att träda i kraft förrän 2023.

Allt om utsläppsrätter står att läsa på Naturvårdsverkets hemsida. Det finns hur mycket information som helst. Tyvärr är den spridd på flera sidor, men den som är idog får till slut ihop en bild av hela projektet. Om det är meningen att man ska begripa är tyvärr svårt att begripa.

Är detta system bra eller dåligt? Är det bra eller dåligt att ta hänsyn till marknaden genom handel med utsläppsrätter. Det är tyvärr ingen som vet ännu. Men det kommer att kunna synas i mätningarna av koldioxidhalten i atmosfären. Ännu ser man inget. Men å andra sidan - till handeln med utsläppsrätter hör ändå "bara" en tredjedel eller mindre av de totala direkta utsläppen. De indirekta utsläppen har man i stort sett inget grepp om alls. I takt med att världshaven, en gigantisk volym vatten, värms upp kommer bunden gas att avges. Förmodligen främst i form av koldioxid. Hur stor denna andel är och hur den ökar med ökad temperatur blir en fråga för morgondagen. Problemet är inte havens förmåga att ta upp mer koldioxid - det är redan gjort och därmed kommer koldioxid att avges vid temperaturhöjning. Vattens förmåga att binda gas blir sämre ju högre temperaturen är.

Vilken ny teknik, för att avsevärt minska utsläppen, som har utvecklats och satt i drift till följd av handel med utsläppsrätter, är svårt att säja. Den enda teknik som förts fram är CCS-tekniken, Carbon Catch and Storage. Denna teknik ska fånga in koldioxid från rökgaserna, lastas och transporteras för lagring i berggrund eller på havsbotten. Kostnaderna för lagringsanläggningarna är beräknade att bli mycket höga och det finns många frågetecken. Det finns ett antal provanläggningar i drift men ännu inga fullskaleanläggningar. Politiska beslut krävs som garanterar att anläggningarna blir ekonomiskt försvarbara för företagen. Någon måste betala och förmodligen blir det skattebetalarna som ska betala - direkt eller indirekt för energin som beräknas bli avsevärt dyrare. Att tänka sig ett bensinpris på över 30 kronor litern är nog inte orealistiskt. Det hjälper inte med gratis utsläppsrätter.
 
¹(Preem påstår att de ska fånga in 40% av koldioxiden med Carbon-Catching-and-Storage-teknik men inte förrän 2025 och då ska det göras genom att transportera koldioxid till Norge där det ska lagras. Detta projekt är än så länge en vision där en förstudie för 400,000 Skr är genomförd. Men transport av avfall till Norge kräver ett avtal mellan länderna som ännu inte heller det finns).

information:
- The Oceans Are Heating Up Faster Than Expected
- Vad är en utsläppsrätt?
- Energimyndigheten: Marknadsstabilitetsreserven
- Naturvårdsverket: Utsläppshandel
- Naturvårdsverket: Koldioxidekvivalenter
- Why Does CO2 get Most of the Attention