ARTIKEL - läs fler artiklar
Honungens historia och framtid

Åsikter om honung är som om vin. Det finns många olika smaker och det finns lika många åsikter om vilken typ som är godast eller nyttigast. Men att honung är gott och hälsosamt är inte någon nyhet. Dock har intensivjordbruket genom omfattande användning av pesticider skapat en hälsofara som även drabbar honungens framtid.
 
Honung har producerats av bin långt före människan tog sina första stapplande steg från södra Afrika ut i världen. Honung har mycket troligt använts och uppskattats av människan under 100 000-tals år. Honung har inte bara varit ett njutningsmedel för sin sötma utan även använts för terapeutiska ändamål - som sårläkande, infektionsförhindrande m.m. Än idag uppskattas honung för sin sötma och för sina hälsobefrämjande egenskaper, men hur ser framtiden ut?

Sedan pesticider och andra agrokemikalier blivit vanligare över hela jordklotet, på grund av intensivjordbruket, har detta lett till kontaminering av miljön inte bara genom direkt giftighet från pesticiderna utan även på längre sikt genom pesticidrester som förflyttar sig ut i miljön. Pesticider av alla sorter (fungicider mot svampar, insekticider mot insekter, herbicider mot ogräs, rodenticider mot råttor och möss etc.) förorenar inte bara åkermarken genom direkt besprutning utan även jord, vatten och akvatiska system genom förflyttning långt utanför åkermarken vilken ger långvarig förgiftning. Detta har varit känt i minst 60 år (Carson, Tyst vår, 1962). Trots detta är användningen av pesticider omfattande över hela världen idag. Vissa grödor är t.o.m. anpassade genom genetisk modifiering att tåla herbicider. Dessa grödor förutsätter användning av herbicider. Under de senaste 25 åren påstås mängderna pesticider ha minskats, vilket kan vara vilseledande eftersom giftigheten har ökat betydligt genom en ökning av den aktiva substansen i pesticiden. Detta kan man utgå ifrån  har ökat giftigheten och förgiftningen av insekter och akvatiska ryggradslösa djur.
 
Bin producerar, som bekant, honung och tyvärr är inte honungen befriad från kontaminering av pesticider, villket förmodligen leder till hälsorisker. Honung och pollen borde inte bara analyseras mer omfattande på innehåll av pesticidrester och andra miljöfarliga ämnen p.g.a. att det är ett livsmedel. Det borde också göras eftersom bina karaktäriseras av hög rörlighet i samlandet efter nektar och pollen. Detta skulle göra honung och pollen till utmärkta biomonitorer för kvaliteten på miljön med avseende på pesticidernas spridning och förflyttning.
 
Tester har gjorts på honungsprover insamlade från hela världen. I ett test, med honungsprover från många olika länder och som omfattade analyser av neonikotinoider (acetamiprid, clothianidin, imidacloprid, thiacloprid, and thiamethoxam) visade det sig att 148 prover av 198 innehöll någon typ av neonikotinoid. 89 prover innehöll två eller flera typer medan 20 prover innehöll 4 eller 5. Halterna i proverna var under gränsvärdena för mänsklig konsumtion men knappast för bina, som dessutom utsätts för ett flertal andra pesticider - samtidigt - precis som vi människor.
 
Historia
Honung har används under mycket lång tid både för sin sötma och för sina hälsoegenskaper. Den äldsta idag kända dokumentation av människans användning av honung är en 8 000 år (dateringen varierar till mellan 7 000 och 15 000 år) gammal grottmålning i Cuevas de la Araña (en samling grottor i region Valencia i Spanien). I en av grottorna är en man, "Bicorpmannen", illustrerad, hängande högt upp från en klippsida, utanför ett bisamhälle, samlande honung i en korg med bin flygande runt omkring sig.
 
Från Egypten, Indien och Kina finns det skrifter, som är tusentals år gamla där honung nämns.
 
I grekisk mytologi påstods honung vara budbärare från gudarna och vara källa till visdom och poesi. Honung antogs, nästan som idag, innehålla otroliga övernaturliga krafter.
 
Homeros nämner honung i både Iliaden och Odysséen (skriven ca 800 år f.Kr.). I Odysséen skriver Homeros (om han nu var författaren eller fanns överhuvudtaget) att "Odysseus grävde en grop på anvisad plats och tillredde ett dryckesoffer av honung, mjölk, vin och rent vatten. Han strödde kornmjöl och offrade sedan en bagge och en tacka, vars blod han lät rinna ner i gropen för att attrahera de döda".  Odysseus följde nymfen Kirkes anvisningar för att få träffa den döde siaren Teiresias i dödsriket och få anvisningar om hur han skulle ta sig hem. För att få dessa anvisningar skulle Teiresias först av alla få dricka av offerdrycken, vilket han gjorde och Odysseus fick sina anvisningar. Honungen ansågs uppenbarligen ha betydande krafter liksom mjölk, vin, vatten och blod från offerdjur tillsammans med kornmjöl - ingen dålig blandning.
 
Den kändaste och mest inflytelserike grekiske filosofen Aristoteles (384 - 322 f.Kr.), som var elev till Platon (428 - 348 f.Kr.), skrev den första handledningen i biodling. Aristoteles författade ett verk bestående av nio band med titeln "Historia Animalium" - "Djurens Historia". I detta verk omnämns honung inte mindre än 86 gånger. Det ingår även en detaljerad beskrivning om biodling: "Det är känt att kupan (samhället) är i god form om ljudet som hörs inifrån är högt och om bina fladdrar när de flyger in och ut; ty de konstruerar yngelceller. De lider mest av hunger när de börjar om efter vintern. De blir något lata om biodlaren, när han skattar honung, lämnar kvar för mycket; dock ska man lämna antal celler i proportion till populationen, ty bina arbetar kraftlöst om för få vaxkakor lämnas kvar. De blir också lata, som om de blir modfällda, om kupan är för stor. En kupa ger biodlaren mellan 200 till 250 g honung, En framgångsrik kupa kan ge mellan 350 till 400 g honung medan exceptionellt bra kupor kan ge 500 g. Får, och sägs det, getingar är fiender till bina. Biodlare fångar de senare genom att sätta ut en flat tallrik på marken med bitar av kött på; när ett antal getingar sätter sig på den kan biodlaren lägga ett lock över och placera tallriken med sitt innehåll på elden. Det är bra att ha ett fåtal drönare i kupan, då deras närvaro ökar arbetarnas flit. Bi kan förutse kommande oväder eller regn och beviset för detta är att de inte vill flyga iväg, men även om det fortfarande är fint väder fladdrar de omkring på en begränsad yta och biodlaren vet från detta att de förväntar sig dåligt väder. När bina inne i kupan hänger i klasar på varandra är detta ett tecken på att de kommer att svärma genom att ge sig iväg; följaktligen, vid tillfället när biodlaren ser detta, sprutar sött vin på kupan. Det är klokt att ovanför kuporna plantera päronträd, bönor, grästuvor, baljväxter, myrten, vallmor, timjan och mandelträd. Somliga biodlare sprutar sina bin med mjöl och kan då skilja dem från andra när de arbetar utomhus. Om våren är sen eller det blir torka eller skador av ohyra på växterna, då blir det färre larver i kuporna. Det var allt om binas vanor." (Man kan reflektera över den lilla mängd honung som redovisas. Kanske felräkning eller något annat).
 
Apikultur, d.v.s. läran om bin och honung, var vad man vet först vetenskapligt studerad i det antika Grekland. Honungens medicinska betydelse kunde påvisas. Biodling blev 600 år f.Kr. fullt utvecklad och lagligt reglerad i Grekland. Kända läkare i det antika Grekland använde honung mot olika sjukdomar och krämpor. Hippokrates (460 - 370 f.Kr.) som betecknas som läkekonstens fader förskrev honung vid behandling av feber, skador eller öppna sår. Honung ansåg Hippokrates vara ett universalmedel.
 
I Papyrus Ebers (en 20 m lång papyrusrulle som skrevs för ca 3500 år sedan) finns 700 recept på hur 800 åkommor kan botas. Honung nämns som antibiotiskt och användbart att lägga på öppna sår och brännskador för att förebygga och läka infektioner och som bas i läkande salvor. Det beskrivs ett recept för magtömning, som innehåller 1 del komjölk, 1 del säd, 1 del honung som mosas, silas och kokas samt intages i 4 portioner. Det beskrivs även recept på preventivmedel i vilket förutom honung också ingår filmjölk och krokodilbajs.
 
Ayurvedisk medicin i Indien är en läkekonst som är minst 4000 år. I denna läkekonst har honung använts för diverse ändamål. Många användningsområden ska man kanske inte tro på helt och hållet. Exempelvis påstås honung (än idag) bromsa åldrandet genom att bygga upp vävnader som åldrats. Om detta äger sin riktighet kan nog diskuteras - det finns i vilket fall inget belägg för denna fantastiska egenskap. Den ayurvediska läkekonsten praktiseras än idag som något slags alternativmedicin eller livsåskådning, men saknar både normal trovärdighet och vetenskaplig grund för sina påståenden.
 
Det finns säkert mycket att hämta från antik läkekonst, men samma gäller här som för att handla grejor - "låter det för bra för att vara sant, är det nog inte sant".
 
På Sumeriska (område i södra Irak) lertavlor från ca 2500 f.Kr. beskrivs honungens sårläkande egenskaper. Sårläkande egenskaper till skillnad från många myter om honung är en medicinsk konstaterad egenskap bl.a. beroende på innehåll av väteperoxid. Mängden kan dock variera i honung från olika växter.
 
De näringsmässiga och medicinska egenskaperna hos honung finns dokumenterade i de hinduiska, grekiska, romerska, judiska, kristna och muslimska trosbekännelserna och också i många olika kulturer. Någon har räknat ut att ordet honung förekommer över 60 gånger i Bibeln - exempelvis: Ordspråksboken kapitel 16:24 "Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen" I Talmud omnämns honungens näringsmässiga egenskaper och dess hälsogivande egenskaper för flera sjukdomstillstånd. I Koranen (16:68-69) står det: "Och din Herre har lärt biet att inrätta sig i bergen och i träd och i det som människor ställer i ordning för dess behov, och att hämta sin näring från alla växter som ger frukt och att följa de vägar som din Herre har utstakat för det. Och en saft av skiftande färg sipprar fram ur dess inre i vilken det finns läkande ämnen till nytta för människorna. I allt detta ligger helt visst ett budskap till människor som tänker".
 
Men honung är inte bara av godo. Den turkiska läkaren Aretaios var den första som använde beteckningen diabetes (diabaínein på grekiska) för cirka 2000 år sedan. Men han var inte först ut att beskriva sjukdomen. Indiska läkare beskrev sjukdomen redan för ca 3500 år sedan. De kallade sjukdomen för "honungsurin" eftersom urinen smakade sött (honung var uppenbarligen det enda sötningsmedel som användes och man undrar vem som smakade på patienternas urin?). Det var rika som drabbades eftersom de hade råd med sötningsmedel i form av honung i större mängd.
 
1674 undersökte den engelske läkaren Thomas Willis den söta urinen (man undrar hur han undersökte urinen?). Willis la till ordet mellitus, som betyder "honungssöt", efter ordet diabetes ". Willis förstod dock inte sambandet mellan socker (eller honung) och den söta urinen. (Som kommentar till den söta urinen kan tilläggas att överskott av glykos som kroppen inte kan använda går genom njurarna och ut med urinen.)
 
Honung idag
Vad vet vi om honungen idag förutom att den har en god sötma? Vi vet att det finns många hälsosamma ingredienser i honungen men vi vet inte hur nyttig den är. Det görs inga kliniska undersökningar och de mesta om honungens hälsobefrämjande egenskaper stannar vid myter (se artikeln honung).
 
Honungens framtid beror på intresset att hålla eller skaffa bin. Sverige är för närvarande underproducent av honung så det finns utrymme för fler biodlare.
 
Honungens framtid beror också på bihälsa och honungskvalitet. Användningen av pesticider i intensivjordbruket men också andra föroreningar i miljön är ett hot mot i första hand bin men också mot själva honungskvaliteten.
 
/Olof Hellgren
 
 
Tillägg
Honungsbiets vetenskapliga namn är Apis mellifera och har namnsatts av Carl von Linné.

Apis är latin och betyder kort och gott "bi".
 
Mellifera är latin och betyder "bära honung" av mel "honung" och -fer "bära" som adjektiv i femininumformen "honungsbärande". (https://en.wiktionary.org/wiki/mellifer)
 
Mellitus är latin (och ska tolkas som "honungssöt" eftersom honung är sött) av mel "honung" och den maskulina adjektivformen för "honung".
 
Referenser
 
Al Alam, J. et al. (2017). The use of honey as environmental biomonitor of pesticides contamination in northern Lebanon. Euro-Mediterranean Journal for Environmental Integration. 2. 10.1007/s41207-017-0034-9.
 
Al-Waili, Noori et al. (2012) Antibiotic, pesticide, and microbial contaminants of honey: human health hazards. TheScientificWorldJournal vol. 2012: 930849. doi:10.1100/2012/930849
 
Cabrera, L. C. & Medina‐Pastor, P. (2021). The 2019 European Union report on pesticide residues in food. EFSA Journal. 19. 10.2903/ j.efsa.2021.6491.
 
Calatayud-Vernich, P. et al. (2017). Occurrence of pesticide residues in Spanish beeswax. Science of The Total Environment. 605-606. 745-754. 10.1016/j.scitotenv.2017.06.174.
 
Chiesa, L M et al. (2016) The occurrence of pesticides and persistent organic pollutants in Italian organic honeys from different productive areas in relation to potential environmental pollution. Chemosphere vol. 154: 482-490. doi:10.1016/j.chemosphere.2016.04.004
 
Favaro, R. et al. (2019) Botanical Origin of Pesticide Residues in Pollen Loads Collected by Honeybees During and After Apple Bloom. Frontiers in physiology vol. 10 1069. 18 Sep. 2019, doi:10.3389/fphys.2019.01069
 
Gill, J.P.S. et al. (2020). Pesticide Residues in Peri-Urban Bovine Milk from India and Risk Assessment: A Multicenter Study. Scientific Reports. 10. 10.1038/s41598-020-65030-z.
 
Kaur, H. G. & Garg, H. (2014). Pesticides: Environmental Impacts and Management Strategies. 10.5772/57399.
 
Lambert, O. et al. (2013). Widespread Occurrence of Chemical Residues in Beehive Matrices from Apiaries Located in Different Landscapes of Western France. PloS one. 8. e67007. 10.1371/journal.pone.0067007.
 
Lasheras, R. J. et al. (2021 ) Occurrence of Pesticide Residues in Spanish Honey Measured by QuEChERS Method Followed by Liquid and Gas Chromatography-Tandem Mass Spectrometry. Foods (Basel, Switzerland) vol. 10,10 2262. 24 Sep. 2021, doi:10.3390/foods10102262
 
Mendez, J. et al. (2019). Trends in application of NIR and hyperspectral imaging for food authentication. Scientia Agropecuaria. 10. 143-161. 10.17268/sci.agropecu.2019.01.16.
 
Mitchell, E. et al. (2017). A worldwide survey of neonicotinoids in honey. Science. 358. 109-111. 10.1126/science.aan3684.
 
Panseri, S. (2020). Pesticides and Environmental Contaminants in Organic Honeys According to Their Different Productive Areas toward Food Safety Protection. Foods. 9. 1863. 10.3390/foods9121863.
 
Ruiz-Toledo, J. et al. (2018) Organochlorine Pesticides in Honey and Pollen Samples from Managed Colonies of the Honey Bee Apis mellifera Linnaeus and the Stingless Bee Scaptotrigona mexicana Guérin from Southern, Mexico. Insects vol. 9,2 54. 10 May. 2018, doi:10.3390/insects9020054
 
Medina‐Pastor, P. & Triacchini, G. (2020). The 2018 European Union report on pesticide residues in food. EFSA Journal. 18. 10.2903/j.efsa.2020.6057.
 
https://www.theguardian.com/environment/2021/apr/01/toxic-impact-of-pesticides-on-bees-has-doubled-study-shows
https://psmag.com/environment/bees-question-mark-question-mark
https://historiskahistorier.wordpress.com/2015/02/17/5-odysseen-odysseus-i-underjorden/



(inlagt 2021-12-05)
läs fler artiklar

Honungsbiets fortplantning och könsdifferentiering - en fråga om hemlig diet

(inlagt: 2021-11-29)

Honung

(inlagt: 2021-10-07)

Bin och pollen

(inlagt: 2021-10-04)
Pollinering och bin

(inlagt: 2021-10-01)
Men insekter och småkryp då?

(inlagt: 2021-09-28)
Över hela världen dör bina i alarmerande takt - nu vidtar USA åtgärder

(inlagt: 2015-06-05)
När nektar och pollinering blir en dödsfälla för bina

(inlagt: 2015-06-02)
Pesticider och honungsbin - state of the science

(inlagt: 2013-12-16)
Vad är neonikotenoider?

(inlagt: 2013-12-08)