Risker med SGU och Bergsstaten
SGU är en förvaltningsmyndighet och inom denna myndighet verkar Bergsstaten som enda instans för ansökan om tillstånd för prospektering och utvinning av mineral. Bergsstaten leds av en ordförande bergmästaren. Tidigare var Bergmästaren ordförande i Bergstinget, som hade domstolsstatus, men 1998 blev Bergmästarnas (för de var flera) ansvar överförda till en bergmästare för hela landet. Bergsstaten var en egen myndighet fram till den 1 januari 2009, då blev den en del av SGU. Bergsstaten har sitt huvudkontor i Luleå i Norrbotten.
 
Risken med en enda instans, inom ett begränsat område som prospektering och utvinning av mineral, är att alla inom branschen känner varandra. Är detta möjligtvis en risk för vänskapskorruption mellan myndighet och gruvbolag?
 
Varför anser SGU att biotillgänglighet är ett steg i rätt riktning?
I flera regeringsförslag har SGU uttryckt sig märkligt. Exempelvis:
LKAB vill ha fördelaktigare regler för utsläpp av uran i vatten. Problemet är att LKAB inte vill investera i ett vattenreningssystem som klarar dagens regelverk och givetvis därför anser att nuvarande regler är för svåra att leva upp till. LKAB tycker, inte förvånande, att ett nytt sätt att mäta uran är väsentligt bättre än det system som finns idag. Men, alla remissinstanser anser att regeringens LKAB-förslag är alltför problematiskt och avstyrker därför. Av alla 11 remissinstanser avstyrker 10. En remissinstans, SGU, anser att förslaget från regeringen möjligen är "ett steg i positiv riktning, men att det är osäkert om förslaget fullt ut hanterar problematiken kring hur biotillgänglighet beaktas för uran i tillståndsprövningar." Alltså, en positiv riktning kring något som de ändå tycker är problematiskt att hantera. Lite svårt att se den positiva riktningen. SGU sammanfattar med att "Det bör övervägas att ta ett samlat grepp kring alla relevanta ämnen där biotillgänglighet bör beaktas utifrån ett regelförenklingsperspektiv." Hur kan SGU anse att biotillgänglighet ska kunna beaktas utifrån ett regelförenklingsperspektiv. Var det inte både tillräckligt problematiskt och utan vetenskaplig grund? Vem ska gissa biotillgängliga gränsvärden och mätmetoder? LKAB! Går SGU hellre LKAB:s önskemål till mötes än lyssnar på var vetenskapen står i fråga om biotillgänglighet för uran från gruvbrytning? Om LKAB renar sina utsläpp tillräckligt blir ju gränsvärdensfrågan överflödig och problemet löst. Men det naggar LKAB:s vinst i kanterna med dyr rening.
 
Varför är SGU positiv till uranbrytning i Sverige?
SGU vill att uranförbudet upphävs
SGU tycker att "Dagens förbud mot utvinning av uran i Sverige snedvrider konkurrensen, både inom EU och globalt, och försvårar dessutom utvinning av andra kritiska metaller och mineral som är nödvändiga för energiomställningen. Det fastslår Sveriges geologiska undersökning (SGU) i sitt yttrande över regeringens förslag om att åter möjliggöra utvinning av uran."
 
Vidare tycker SGU att "Sverige spelar en avgörande roll för Europas försörjning av de kritiska och strategiska metaller och mineral som behövs för den gröna omställningen och vårt försvar."
 
Dessutom, "SGU konstaterar att uran inte bör vara föremål för särlagstiftning i förhållande till andra metaller som ingår i den svenska minerallagen. De kriterier som ställts upp för alla andra koncessionsmineral bör även uran kunna uppfylla på vissa platser. De specifika risker som är kopplade till uranbrytning behöver beaktas i miljöprövningsprocessen i enlighet med gällande regler." SGU tycker alltså att Bergsstaten ska kunna tillstyrka projektering och bearbetningskoncession för uran. Sedan får riskerna beaktas av någon annan, som snart också går i regeringens (läs näringslivets) ledband.
 
SGU och miljöansvar
I SGU:s instruktioner står det "Myndigheten ska samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet "Grundvatten av god kvalitet". Myndigheten ska i fråga om sitt miljöarbete rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs." Vilken kompetens eller vilja har egentligen SGU till miljöarbetet och miljökvalitetsmålet "Grundvatten av god kvalitet" när de oreserverat förespråkar uranbrytning? Regeringens?
 
Det står också: "Sveriges geologiska undersökning ska bidra till att delmålen om efterbehandling av förorenade områden inom miljökvalitetsmålet Giftfri miljö nås ..."
 
Vad har SGU för plan kring uranbrytning? Förlåt att jag frågar. Det är ju inte SGU:s ansvar. Men går SGU regeringens önskemål till mötes eller bygger ställningstagandet på egen kompetens?
 
SGU:s omvärldsanalyser
Varje år påstår sig SGU göra systematiska omvärldsanalyser. Detta ska enligt SGU leda till "bättre beslut och stärka verksamhetens förmåga att kunna agera mer proaktivt i en föränderlig omvärld." Särskilt analyserar SGU omvärldshändelser och trender som har, eller kan tänkas få, påverkan på SGU:s verksamhet framöver. Analyserna ska tydligt visa vilken påverkan omvärldshändelserna har på myndighetens strategiska verksamhetsinriktning. De har nog glömt att omvärldsanalysera uranbrytning och dess effekter på människor och miljö.
 
Regeringen vill förenkla och förkorta tillståndsprövningar enligt miljöbalken
Varför tar då många koncessionsansökningar för gruvverksamhet så lång tid? Bergsstatens handläggning tar för lång tid tycker JO men det är inte bara så enkelt. I ett fall "Norra Kärr K nr 1" i Jönköpings län, ansöker ett bolag om bearbetningskoncession. Bergmästaren beviljade den sökta koncessionen i maj 2013. Bergmästarens beslut överprövades av såväl regeringen som Högsta förvaltningsdomstolen. I juni 2016 upphävde regeringen beslutet och lämnade tillbaka ärendet till bergmästaren för ny behandling. Handläggningen har sedan dess pågått under lång tid hos Bergsstaten.
 
ChefsJO "konstaterar att den utdragna handläggningstiden till övervägande delen verkar bero på den tid som främst sökandebolaget har fått till sitt förfogande för att lämna in vissa kompletteringar och yttranden." Det man undrar över är om det koncessionssökande bolaget tagit ansökan på allvar eller om det helt enkelt kan förklaras med brist på kunskap om ärendet.
 
ChefsJO "tycker att Bergsstaten har varit alltför generös med att bevilja anstånd från det ansökande bolaget. Myndigheten kritiseras för detta. ChefsJO uttalar även kritik mot Bergsstaten för att myndighetens ställningstagande i fråga om vilandeförklaring inte har dokumenterats genom ett formellt beslut." Men varför har då Bergsstaten varit så generös mot det ansökande bolaget och varför är inte anledningarna till vilandeförklaring dokumenterade?
 
Är det så att Bergsstaten liksom SGU är alltför välvilligt inställda till eller påverkade av gruvbolagen?
 
Borde regeringen istället för att avskaffa de oberoende Mark- och Miljödomstolarna (som ska ersättas av en regeringsberoende Miljöprövningsmyndighet), tillsätta en tillsyningsenhet som granskar gruvbolagens inverkan på tillståndsbeslutande myndigheter?
 
Effektivare handläggning av prospektering och bearbetningskoncession
För snabb och korrekt hantering för beslut om prospektering och bearbetningskoncession krävs nog nya typer av instanser. Det mest effektiva är nog om de sökande gruvbolagen lägger fram finansiella, kompetensmässiga och ekonomiska förutsättningar för gruvetablering och att tillståndsbeslut fattas av oberoende domstolar med rätt kompetens. Det bör nog krävas mer än enkelspåriga mineralbedömningar och mindre hänsyn till gruvbolagen. Det bör krävas en kompetent omvärldsanalys av marknaden, bolagens förutsättningar och ett kompetent bedömmande av priset för förstörd miljö med hänsyn till både riksintresse för naturvärden och de direkt påverkades situation. (Läs gärna Ebba Busch synpunkter på riksintresse här och här - hon glömde visst kalhyggets roll).
 
Det finns fler värden i naturen än gruvbolagsvinster. Exempelvis turistnäringen och annan lokalt förankrad näring innebär förädlade produkter vilket inte brutna mineraler innebär. Utvecklad turistnäring har möjlighet att sysselsätta betydligt fler människor än framtida, osäker gruvnäring. Sverige har betydligt bättre möjligheter att utnyttja naturvärden och miljö för annat än gruvnäring. Gruvnäring endast förstör, smutsar ner och förgiftar vatten. Detta är inte den framtid de flesta vill ha. Vem tjänar på detta?
 
Att regeringen arbetar för näringslivet d.v.s. industrin är ingen hemlighet. Men, hur många ytterligare myndigheter planerar regeringen att göra till sina nyttiga idioter?
 
Sammanställt av Olof Hellgren, december 2025

pdf-fil: Näringslivets och därmed regeringens lydiga redskap