ARTIKEL - läs fler artiklar
Varför skulle ekologisk odling i Sverige ge mindre skördar?

Det framförs alltid från förespråkare för "konventionellt" lantbruk, att ekologisk odling ger 30-50% lägre skördar och alltså är orealistisk. Större arealer skulle krävas för att ge samma skördeutbyte. Är detta sant? Tveksamt!

Det finns ekologiska lantbruk med samma skördar som "konventionella". Hur ska man förhålla sig till detta faktum? Jo, det betyder att lägre skördar för ekologisk odling inte är en statistisk sanning utan en fråga om potential. Potentialen finns för minst lika höga skördar i ekologisk odling. Det är bara en fråga om kunskap hur man ska uppnå den - om det nu finns behov av att uppnå den.

Man kan gå igenom de olika faktorerna för tillväxt och utveckling och se vad som skiljer de olika odlingssystem åt. De största skillnaderna är: (1) sorter, (2) gödsling, (3) ogräs och (4) bekämpning av skadegörare.

Växter tillväxer och utvecklas som effekt av yttre faktorer, oberoende av om det är ekologisk eller konventionell odling:
1. Temperatur
2. Ljusmängd
3. Vatten
4. Näringsämnen (främst Kväve, Fosfor, Kalium, Kalcium, Magnesium, Svavel, Järn, Mangan, Koppar, Zink, Bor och Molybden)
5. Koldioxid

Om det blir brist på vatten så växer inte någon gröda särskilt bra. Om det blir kallt, växer inte heller någon gröda särskilt bra. Alltså - om någon eller flera av tillväxtfaktorerna begränsas så begränsas också grödans tillväxt och utveckling oberoende av vad man kallar odlingen. Inte så konstigt!

Näringsämnen måste naturligtvis finnas i marken för att grödan ska växa och utvecklas. 12 näringsämnen, förutom koldioxid, i bestämda proportioner, måste kunna tas upp av grödan i en ständigt pågående process. Den takt med vilket upptagningen sker, bestämmer tillväxttakten och utvecklingen. Därför är tillgången på alla för växten behövliga näringsämnen avgörande för skörderesultatet. Tillgången på näringsämnen i marken bestäms av gödsling och av förekomst i marken (ex. mineralisering). Gödsling sker antingen med s.k. handelsgödsel eller naturgödsel.

Det hjälper inte att näringsämnen finns i marken om inte växten kan ta upp dom. Begränsad tillgång resulterar självklart i begränsad tillväxt. Dåligt vattentillstånd i marken och dålig markstruktur begränsar växternas näringsupptagning. Även markens ämneshållande förmåga och markens kemiska status, som ex. surhetsgrad (pH), är avgörande. Men givetvis måste samtliga näringsämnen finnas tillgängliga under hela tillväxtperioden.

Konkurrens om näringsämnen begränsar också grödans tillgång på näringsämnen. Ogräs är en konkurrensfaktor.

Sortval för varje gröda har en speciell roll i ekologiskt och konventionell lantbruk. De låga sorter som används inom det konventionella lantbruket kräver hård ogräsbekämpning med kemiska bekämpningsmedel (herbicider). Stråförkortningsmedel används också inom konventionellt lantbruk. Detta medger extra kvävegödsling med mindre risk för liggsäd ju kortare strået är. Men ökar också risken för övergödning.

Sorter anpassade för ekologisk odling finns. Problemet är bara att det EU-direktiv som skulle möjliggöra utsäde från gamla s.k. kultursorter, väl anpassade för ekologisk odling, har dragits tillbaka och existerar inte ens längre. Man kan förmoda att de stora utsädesföretagen har haft ett finger med i detta spel.

Skadegörare begränsar en grödas möjligheter genom att delar av olika funktioner hos växterna slås ut - ex. blad och rötter som äts upp av insekter eller skadas av patogena mikroorganismer.

Ekologisk växtodling använder inte kemiska bekämpningsmedel. Inga ogräsmedel, inga insektsmedel och inga svampmedel får användas för att eliminera patogener exempelvis mikroorganismer som svampar och bakterier. Inga bekämpningsmedelsrester i livsmedel finns alltså från ekologisk odling.

Men hur gör man i ekologiskt lantbruk för att få bukt med ogräs och andra skadegörare? Den viktigaste metoden är genomtänkt växtföljd, baserad på kunskap om hur skadegörare bäst minimeras. Växtslagens ordning i växtföljden är av avgörande betydelse.

Ogräs minimeras med val av gröda, växtföljd, mekanism bekämpning och jordbearbetning.

Växtnäringstillförsel skiljer sig genom att ekologisk odling inte tillför handelsgödsel (även kallat konst- eller mineralgödsel) utan naturgödsel. Handelsgödsel är industriellt framställd växtnäring som ofta riskerar att innehålla giftiga metaller som ex. kadmium. Naturgödsel är som det låter växtdelar samt fekalier och urin från djur. Det finns olika mening om vilket som skulle vara bäst respektive sämst. Tyvärr är det fel diskussion. Frågan gäller inte antingen eller, utan att tillföra vad grödan behöver för god tillväxt. En del påstår att endast handelsgödsel kan tillföras i takt med växternas tillväxt och utveckling och att detta inte går med naturgödsel. Men med rätt sammansättning på naturgödsel är detta överlägset för god markstruktur, näringssammansättning och kemiskt tillstånd i marken.

Det finns ett omhuldat begrepp inom lantbruket som kallas precisionsgödsling. Detta betyder att man ska tillföra bestämda näringsämnen, (1) i rätt mängd, (2) på rätt plats, byggt på markkartering och skörderesultat över ett fält. Detta kan givetvis ge en jämnare skörd, men grundar sig helt på vilket precision gödslingen bygger på. Man kan fråga sig: om kalium är lägre inom en viss yta men skörderesultatet inte är lägre (eller vise versa) - vad gör man då? Precisionsgödsling har dock inte ett dugg med tillförsel, tillgång och upptagning att göra - av ett skäl. Precisionsgödsling är inte dynamiskt baserat. Det utgår från mängd växtnäring som skall återfinnas i växten vid skörd och inte från att tillförsel, upptagning och tillväxt sker i takt med växtens storleksförändring. För vad vet man om detta?

Gödsling eller växtnäringstillförsel till lantbruksgrödor är, trots precisionsbegrepp, ett synnerligen outforskat problem. Det är många växtnäringsämnen som ska finnas tillgängliga för grödan, samtidigt och i flöden som förändras i takt med grödans tillväxt och utveckling. Att optimera skörden är en utmaning som kräver insikt i dessa skeenden. Denna insikt är minst sagt rudimentär, trots många tvärsäkra uttalanden från olika håll på forsknings- och lekmannafronten.

En sak är alltså säker: näringstillförsel genom gödsling är ett synnerligen eftersatt kunskapsområde. Bättre forskning krävs som är fokuserad på alla nödvändiga ämnen i en god markmiljö samt med ett dynamiskt helhetsperspektiv.

Slutsatsen är: Ekologisk odling har samma potential som konventionell. Den kräver bara bättre kunskaper om odlingens förutsättningar. Kunskapsutvecklingen måste främst lantbrukarna själva stå för. I andra hand kommer rådgivning som kan knyta ihop olika lantbrukares kunskaper och erfarenheter. I sista hand kommer forskningen - tyvärr. Ska forskningen få en frontposition inom jordbruksnäringen krävs ett långt mer drivet helhetsperspektiv än det duttande man ägnat sig åt hittills.

information:
- Naturgödsel
- Växtnäring i ekologisk odling
- Ekologiskt lantbruk greppar kvävet
- Ogräs
- Sortförsök

(inlagt 2014-11-09)
läs fler artiklar

Ekologiskt mat för den fattige är överlevnad - för den rike premiummat

(inlagt: 2015-11-13)

STÖD världens viktigaste utmaning - vår existens - naturen

(inlagt: 2015-06-21)

Expressen och Myten om ekologisk mat - artikel 1

(inlagt: 2015-05-28)
Dagligvaruhandeln satsar ekologiskt - men hur hittar man eko-varorna?

(inlagt: 2014-10-21)
Vet du varför du äter ekologiskt?

(inlagt: 2014-09-29)
Kommentarer till Coops ekolöfte: De svenska politiska partierna dribblar som vanligt med begreppen

(inlagt: 2014-05-15)
Coop rustar för att öka försäljningen av ekologisk mat

(inlagt: 2014-05-13)
Agroekologi som lösningen och varför industriellt jordbruk inte längre är livsdugligt

(inlagt: 2013-12-11)
Det egentliga problemet med ekologiska livsmedel, del 2

(inlagt: 2011-01-26)